Sexobjekt

Var ute i helgen. Insåg att sjukt många tjejer flörtade mig med. Detta tog ett tag att uppfatta då jag inte är van vid det. Då man blev mobbad under en lång tid så tog man tjejernas leenden till att de skrattade åt en. Så det tog en tid innan jag förstod att de log för att de ville att jag skulle komma. Hur som helst. Var massa sådant. De tryckte kropparna mot mig på dansgolvet, nöp mig i rumpan, jag hörde de prata om mig om varför jag inte gjorde något move på den än. Så det var som sagt en helt ny grej för mig detta. Eller jao, jag har märkt nu på senare tid då jag börjat bättre på mitt självförtroende att tjejer är mycket mer intresserade för mig. Grejen är att jag inte gillade att vara ett sexobjekt. Jag trodde jag skulle älska det. Men jag tyckte inte det var kul att tjejerna tryckte kropparna mot mig och klämde på min rumpa. En grej jag suktat efter sedan jag var en fet liten nörd med talfel har nu äntligen fått vad han ville. Att bli en som tjejerna vill ha. Men jag vill inte på det sättet känner jag nu. Weird

Tuve är cool

Jag vet att ni flesta redan vet om detta. Jag är cool, jag är ball och i många fall är jag bäst. Jag är bättre än de flesta. Jag har världen fräckaste snopp, jag har gjort en mohikan-frisyr på den och färgat håret grönt. Hur som helst så är jag bäst och vackrast!
Men varför är jag bäst? Gee…. You tell me.

Jag bara är det.

Arbetsintevju

Idag har varit en konstig liten dag. För mig då vill säga. Blandade känslor tillsammans med en sak som aldrig händer mig som hänt mig.
Igår var jag sur på mina föräldrar. Rent av förbannad då de berättar allt om mitt liv till andra personer. Saker som fått mig att må dåligt, allmänna misslyckanden helt enkelt. Blev bara så arg när jag inte har något privatliv eller något som jag sagt i förtroende åkt ut ur käften på dem.
Idag kände jag mig tvungen att avreagera mig med träning så jag stack till Kungsbacka fritidscenter och tränade som tusan. Varit på Arbetsförmedlingen och tjötat lite med dem. Fick ett telefonsamtal om att jag ska gå på en Arbetsintervju vilket är soft. Första gången jag blir kallad på en intervju faktiskt så nu gäller det att plugga järnet om frågor de kan tänkas ställa.

Tuve glor på Af Ugglas

Lite kul med min stad som är ett väldigt mysigt ställe med rätt så många trevliga människor. Idag när jag skulle köpa ett Condemned i Kungsmässan så var Caroline Af Ugglas där och sjöng. Var ballt. Även BWO och en annan kille jag aldrig hört om (antagligen någon från IDOL) var i Kungsmässan idag, men de såg jag inte då jag skulle köpa spelet bara. Sedan så är det bara Af Ugglas låtar jag ve jag hört. Jag gillar Kungsmässan. Nu är Condemned köpt iallafall och ska testas.

Jag gillar mina åsikter. Jag gillar mycket idag. Det är nästan sommar. Cyklade i bara T-shirt idag. Jag gillar att bara cykla i T-shirt.

Efter sommaren så kanske jag försvinner. Jag beställer mig en flygstol på ett plan till en billig resa och är borta i 2-3 år ett tag för att se mig om i världen och få ett nytt perspektiv. Inte för att försvinna för evigt. Bara så ni vet ifall jag försvinner helt borta någon dag.

Tuve och hans dubbelmoral

Jag har stört mig på folk ibland. Vad för folk? Jo folk som tydligen måste klä sig till den musik de lyssnar på. Varför kan jag inte se en kille som är klädd som en hårdrockare lyssna på Enya? Varför förvandlades min söta systerdotter till en Emo-likande sak när hon började lyssna på de där skumma banden jag aldrig kan lägga på minnet?
Var på en krog eller något en gång när jag var 19 år, mestadels för att just testa hur det är på krogar. Hittade en som spelade lite halvcool musik. Men där var alla klädda lite som…. inte direkt som gothare, men något likande. Fick höra ”Har du kommit lite fel?” lite småspydigt.
Vafaen… Det är sällan jag ser någon med speciella stilar vars kläder ser sköna ut, och hur ofta kan de tvätta dessa kläder om de är fulla med nitar? Och hur fan har de råd då Odium och Shocks kläder har samma kilopris på sina kläder som kokain?

Så jag skapade en liten fördom efter ett tag med folk som klär sig till den musik de lyssnar på och umgås med likasinnade. Det var ju verkligen inte ofta man såg en med hela jeans och en t-shirt sitta på trappan i Nordstan tillsamman med wapsare, eller se några Brats sitta och fika med en punkare.

Känns som det var smått obligatoriskt att klä sig på ett visst sätt om man umgicks med en del folk eller lyssnade på en viss musikstil. Det var min fördom.

Men nu kör jag lite halvt på det själv. Jag börjar köpa nerd-prylar att ha på mig. 8-bit slipsar, Pacman och NES-kontrollerskärp och så har jag en del speltshirts. Börjar klä mig till mitt intresse sakta men säkert. Dock är det ingen annan i min omgivning som gör detta så jag kommer ha min egna grupp som vägrar vara med andra som inte klär sig som jag.

Skulle säkert köpt fler speltshirts om de hade V-ringat, men inte en jävel har det. Så detta är ju bevis på att jag är lite uddare. Jag klär mig endast i kläder jag tycker är sköna. För allvarligt… Cheap Mondaybyxor ser verkligen inte sköna ut. För tighta och går upp i röven på folk som enorma stringtroser. Samma med at spendera en timme på att fixa sitt hår, varsesig om man är punkare eller något annat.

Vad jag gnäller.

Alla har fördomar dammit. Jag erkänner dock min dubbelmoral.

För övrigt… Då det tål att upprepas. Alla som dricker Premier-Cola är SNÅLA PERSONER!!