Scary people

Jag gillar inte när folk från mitt förflutna skriver eller kontaktar mig. Jag gillar nya personer mer. Låter lite smådryg och det kanske jag är. Men jag har verkligen försökt ha kontakt med folk, men när de bara skriver ”mm” eller endast ”ok” på mina långa medelladen. Att det alltid var jag som tog kontakt på MSN eller skickade sms för att kanske träffas eller bara hålla koll men aldrig åt andra hållet.

Så jag raderar dem. Tar bort dem från vänlistan på facebook, tar bort dem på min MSN så att jag får plats för annat. Men två år efter så skriver en till mig. Jag blockar väldigt sällan folk men jag raderar dem. Får börja blocka.

Lite samma med att möta gamla klasskamrater. Det suger. Samma grej. ”Heeej! Hur är det med dig? Vad sysslar du med?”
Jag svarar men vill egentligen dra till affären som det var planerat att jag skulle gå till. Sedan när de inser att jag inte frågar samma fråga till dem så svarar de på det själva ”Jo, jag sysslar med det och det och bläeh”

Klockan är mycket nu. Blivit galen på Halo Wars då jag är kass på strategispel, Braid får mig att känna mig dum och Coffe sover på min plats i sängen. Sur är jag. Sorry about that. Ska se på How I Met Your Mother och bli glad innan jag går och lägger mig.

Yes… Bara så ni vet så säger jag det igen. Kl är snart 3. Jag är sur. Därför låter jag sur för dessa I-landsproblem.

Anden vet vad du tänker

http://en.akinator.com/

Svara på frågorna och han litar ut vem du tänker på. Jag tänkte på Master Cheif och på Barney Stinson och han klarade det. Dock när jag tänkte på Fry från Futurama så tog han fel. Men klarat många andra jag gjort.

Lite småkul iallafall.

Killzone PS2 recension

Recensionen är endast för singleplayer då jag ej testat multiplayer.

Med en öppningsscen som lätt skulle kunna vara en öppning till en film. Heck, öppningscenen är enligt mig smått snyggare och mer karismatisk än animeringen till Beowulf som är än hel film med grymt mycket mer pengar bakom sig när det gäller teknik och programmerare.

img_onload(1,480);

Killzone drar snabbt med dig i storyn där två raser i krig med varandra. Utspelar sig i framtiden där det berättas att invånarna på den smått giftiga planeten Helghan vill utkräva hämnd på människorna som bannlyste dem till planeten Helghan.
Då människan först kom dit visste de inte om att planeten hade en giftig atmosfvär och efter en tid så blev följderna att många insjuknande och dog. Men med genetisk manipulation så lyckades invånarna på Helghan överleva och blev istället mycket starkare och tåligare än vad de tidigare var. De blev inte klassade som människor längre. De blev en egen ras vid namn Helghast. Det är så jag uppfattade bakgrunden till storyn, men den är lite dold och man vet inte riktigt med säkerhet. Jag har kollat upp en del olika sidor och nästan alla berättar en egen version av vad som hände och varför Helghast vill kriga. Så det är lite i mörker det hela.
Hur som helst så faller det sedan efter öppningsscenen när du börjar spela spelet. Istället för en intressant drivande story så hamnar man i en krigssituation som verkligen känns som krig, men med karaktärer som är intetsägande och några riktigt tråkiga (rätt förväntande) vändningar. Man ser det hela som att Helghast kommer och du ska döda dem när de kommer, inte mycket mer drivande än så är det.

img_onload(2,480);

Killzone är nästan som vilket FPS som helst, du springer runt och dödar det som försöker döda dig. Du spelar som först som Templar i orginisationen ISA som ska försvara planeten Vekta. Du kastas in i olika krigssituationer där ISA måste överleva horder av Helghastsoldater. Det finns ett rätt stort antal banor vilket är uppdelat i olika områden som ska ge variation.
Vad Killzone utmärker sig starkast är känslan av krig, mer än vilket spel jag tidigare spelat. Överallt hör man skott, explotioner och rop från båda sidorna. Man känner ibland att man verkligen har hamnat i ett enormt kaos i krigets hetta. Spelet är långt till skillnad från likande spel och ger en också en del återspelningsvärde. Killzone låter dig en bit in i spelet spela som 4 olika karaktärer som låter dig spela spelet på ett annat sätt och i vissa fall alternativa vägar för att få nya taktiska positioner. Dessa olika taktiska höjdpunkter kan vara att smyga dig fram och ta ut fiender lite i smyg och krypa in i ställen där de andra inte kan. Om du gillar att spela som en mänsklig tank med enorma vapen så finns den valmöjligheten även om nackdelar finns som att du inte kan klättra på stegar. En karaktär har möjligheten att hacka sig in i fiendens nätvärk och kunna få deras försvar användas emot dem. Tyvärr så kastas det en mörk skugga över spelets valmöjligheter då dessa också gör att spelet lider för spelaren. Det är väldigt sällan olika valmöjligheter för spelaren kommer upp, och när de väl gör det så inser du att du har tagit fel karaktär och missar det utvecklarna ville ge dig.
Helghast måste ha kommit flera ljusår före mänskligheten när det gäller kroppsskydd då de tål något enormt mycket. Ibland går det inte ens att lita på de klassiska ”headshots” för att ta kål på dem. Och råga på att så tål inte din karaktär inte alls mycket stryk. Du kommer nästan alltid pendla mellan liv och död. Ditt liv återställer sig själv till viss del om du lyckas ta skydd en stund, men det ger dig verkligen inget övertag. Just detta med att man dör flera gånger är olyckligtvis inte alltid ditt fel. Om jag går in i en öppning och upptäcker en hord fiender skjuta på mig så tar man instinktiv vägen tillbaka och tar skydd. Detta kan vara omöjligt pga dina hjälpredor. Du har tre st soldater som följer med dig och de är nästan alltid bakom dig och tar aldrig några egna insiativ på att gå framför dig och skjuta fienderna. Nej, de kommer stå i öppningen. En öppning som är lika stor som en dörringång står nu dina tre soldater och säger sina ständiga oneliners. Jag vet inte hur många gånger jag dött genom att jag försökte ta skydd men de stått i vägen. För de rör sig verkligen inte ur fläcken om du springer in i dem. Du måste springa längre fram in i fiendeeld så de följer efter dig så att öppningen blir fri. Då är du antagligen redan död dock.
Men det är inte bara dina soldater som dödar dig, det är ditt PlayStations prestanda. Alla Helghast är snipers. Du kan vara hur långt borta som helst och de sätter dig. Du har ingen aning vart du blir beskjuten och därför kan skydd vara svårt att finna. Du kan inte heller döda dem alltid om du har ett långdistansvapen då du bara kan se 40 meter fram. Bortom dessa 40 meter så kan inte ditt playstation måla upp mer texturer och du ser bara en grå vägg, däremot kan fienderna bakom den se och skjuta dig utan problem. Det betyder att du måste gå längre fram så att ditt playstation ger dig sikt för att döda dina fiender. Men då kommer problemen jag nämnde förut med skydd och du inte vet vart kulorna kommer. Lite synd är det också att man inte kan hoppa. Att hoppa över hinder är inte nödvändigt, men det skulle ha hjälpt väldigt mycket och gett spelet möjligen lite mer liv än att endast kunna springa i två olika hastigheter.

Lite tråkigheter med spelet är dina uppdrag. Jag skulle inte riktigt kalla dem uppdrag, mestadels består uppdraget att döda alla fiender men förklarade på olika sätt som ”Defend the base”, men ibland är de bara löjligt. Som i en bana där man ska gå igenom en park så är ditt misson objective ”Transverse the park”. Skulle jag ALDRIG listat ut. Vilken tur att de berättade det för mig.

img_onload(3,480);

Grafiken har Guerrilla gjort ett relativt bra jobb med. Jag blir ibland smått förvånad vad mitt Playstation 2 kan bygga upp. Vapnen är väldigt detaljerade och så är även karaktärerna. ”Rag-doll fysiken” ger mer liv och även en del humor när de hamnar i vissa positioner. Men tyvärr så känns Killzone lite tråkigt att titta på då dess färgskala är väldigt sparsam. Nästan allt är grått på ett eller annat sätt, texturer flimrar och det är grymt mycket pop-ups där träd plötsligt framanar sig när man minst anar det.

Vapnen och kulornas ljud är höjdpunkten i hela spelet. Kulorna viner brevid dina öron och det känns som de är verkligen där. Man riktigt hör att man är inne i en strid och vart skotten kommer ifrån. Själva ljudet är väldigt… Krigsliknande om man säger så. Om man har som jag kollat på masa krigsfilmer så känner man igen ljudet jag menar. Banorna har ingen speciell musik som höjer stämningen under spelsessionen tyvärr. Även om musik i banorna inte är nödvändigt är det alltid härligt att höra något, men detta ger också en speciell känsla i Killzone att man är i ett krig och måste lyssna på allt för att klara sig. Så man får lyssna på när helgansoldater skriker ut order till varandra, så man får hålla öronen öppna. Pratet mellan karaktärerna är helt Ok i scenerna, däremot kan det bli lite jobbigt att höra sina medhjälpares eviga citat. Jag känner mig tvingad att spela som Templar så att jag verkligen slipper höra honom skrika ”HELP ME” tio gånger i rad för att han står i en skottlinje.

Spelet har inte riktigt åldrats med värdighet tyvärr. Men än så håller det att spela.

Elaka minnen

När jag var yngre hade kopplat ut bromsarna på min kompis cykel. Vi cyklade snabbt som tusan på en fotbollsplan mot målet för att göra längsta bromssträckan. Han körde rätt in i bollnätet med stor kraft så det blev rejäla märken och en del blod på honom…
Jag var inte alltid så snäll som grabb.

PLATOON

Ser på massa filmer från IMDB-Topplistan. Just nu ser jag på PLATOON (1986). Det är kul att se vilka som är med och vad trivian är.

Keith David är med som har gjort många röster i TV-spel, bl.a har han rösten till Arbiter i Halo 2 och 3. Samma Keith David räddade Charlie Sheen under inspelningen av Plutonen.

Johnny Depp är med i filmen för att Oliver Stone ville att han skulle vara med för han var säker på att han skulle bli en stor skådespelare. Egentligen skulle han ha spelat huvudrollen men han var för ung.

Under en scen när de röker på så rökte de faktiskt på riktigt innan. Men Willem Dafoe skvallrade så under inspelningen rökte de inte på riktigt och de mådde skit.

Lite kul att se  John C. McGinley i filmen. Mannen som är Dr Cox i Scrubs. Också kul att man ser scener som Charlie Sheen gör som liknar det hans farsa gjorde i en annan Vietnamfilm, Apocaplyse Now.

Det jag vill säga är attdet är kul att se filmer man missat och se skådespelare som man sett många gånger nu men missade då. Också kul att se filmen vars scen ofta gör sig återkommande, den som är på omslaget med händerna i luften. Senast var den med i Tropic Thunder som en skojig referens. Dock jävligt hemskt när en stor del av den här filmen har scener baserad på Oliver Stones egna händelser han såg under kriget. Bl.a våldtäckten. Scary shit…

I-landsproblem #2

Folk som skriker helt i onödan
- Jag tycker man ska hjälpa personer som blir misshandlade, våldtagna och likande. Därför har jag ofta sprungit till undsättning när jag på kvällen hört en tjej skrika ”hjälp!”. Men det har aldrig varit något, det är oftast bara ett gäng tjejer som skojar lite. Okej om det vara väldigt unga töser eller pojkar, men det här är alltså människor i 20-årsåldern som inte är berusade. Man pratar ofta om att folk inte tar ansvar, men det är sånt här som gör att människor inte orkar bry sig när de hör nån skrika.  ”Peter och vargen” bör alla läsa eller höra.

Åhh.. Bestraffa mig! Ge mig stötar! Straffa mig!!

Idag när jag åkte buss observerade jag en annons från Teknik Magasinet. Hälften av prylarna i annonsen var saker som på olika sätt ger oss stötar när vi gör fel. T.ex. en penna som du får en stöt av om du inte tar i den på rätt ställe, sedan ett spel där man ska följa en tråd, och om man stöter emot något som är i vägen (någon sorts labyrint) får man en stöt.

Sedan fanns det ännu ett spel för fyra personer där man ska trycka på en knapp när det lyser rött. Den som trycker sist får en stöt. Det är läskigt att se utvecklingen. Vi får stötar när vi är dåliga (trycker på knappen sist) eller gör något fel (tar upp pennan på fel sätt).

Vart är vi på väg?

Fast jag gillar sådana leksaker lite smått

I-landsproblem #1

Kommit på att varje vecka ska jag skriva om ett I-landsproblem jag har. Har skrivit rätt många innan, men långt bak i dagboken. Nu ska jag göra det som en följetong. För övrigt har jag inget emot att ni som (ca 6-10 st) som läser min dagbok att kommentera

- Börjar hänga mig lite på bilder folk har som är tagna uppifrån och att de tittar upp. Grejen med de här bilderna är att de säkert tar bort 10 kg från deras kropp, men i mina ögon är vinkeln konstig (ska nämnas att jag själv hade den vinkeln för några år sedan). Varför konstig? Jo, jag tycker det är en ”SUGER AV DIG”-Vinkel. Oavsett om det är en kille eller tjej på bilden så är bilden sexualliserad ur den vinkeln killen ser när någon suger av honom. Därav ”Suga-av-dig-vinkeln”. Och sedan så ser man rätt igenom tjejens urringning vilket gör detta mer sex-relaterat.

Telefonförsäljare

Jag brukar säga att mina huvudkrav på ett abonnemang är att jag:
1) Inte har någon form av bindningstid.
2) Inte skall få några någon form av brev (inklusive räkningar) överhuvudtaget med anledning av abonnemanget.
3) Inte skall vara registrerad någonstans. Det skall vara omöjligt att mappa mitt nummer till mig. Detta för att undvika polisen samt telefonförsäljare.
4) Skall kunna avsluta abonnemanget och aldrig mer höra något från företaget bakom det genom att ta ut simkortet och knäcka det Hittills är det bara stulna kontantkort i invandrarbutiker som har mött samtliga av mina krav, men ändå så envisas vissa idioter med att säga ”ja, men då har jag ett abonnemang som passar just dig”.
Andra punkter om en mobil ska vara med så ska den också sakna:
1) Joystick
2) Touchscreen