Baten Kaitos

img_onload(1,480);

Jag kan väl börja med det sämsta med Baten Kaitos. Det är helst klart historien. Den är slö, tråkig blandat med clichefyllda scenarios som funnits i allt för många spel. Samla ihop vissa bitar från olika element från olika världar. I Baten Kaitos så kastas du in i en historia där en ondskefull kejsare försöker hitta alla dessa elementbitar som i spelet kallas ”End Magnus”, självklart ska du hitta dem före han och hans anhängare. Samtidigt så ska du rädda världen från en kommande domedag bla bla bla och spelet tar slut. Jag gillade inte historian och den förstörde en stor del av spelet.
Spelet är lyckligtvis lite unikt när det gäller att slåss. Man använder speciella kort (magnuskort) som kan vinnas av att man besegrar fiender, köpa eller hitta dem under spelets gång. Korten används till attack, försvar, hela och en del andra saker som man kan göra i alla rpg-spel, fast med kort. Det finns sjukt mycket kort i spelet och vissa förändras under spelets gång. Kort kan också användas i en ordningsföljd om korten överensstämmer med varandra för att man kan få kraftigare attacker eller en helt ny superattack.

Ett stort problem jag hade dock med att ha kort var att de är helt slumpmässiga när du väl är i strid. Säg att du har ett antal kort, du lägger en del av korten du vill ha i din karaktärs kortlek, kort som attack, försvar och helande saker. När du är i strid så får du bara se och använda 7 dragna kort medan resten är i en kortlek som först kommer när du valt ett eller flera kort att använda. Så flera gånger så har du en massa kort du inte kan använda eller bara tar upp massa plats då man inte kan använda det kortet än. Så flera gånger kan en karaktär bara stå där som ett fån i flera omgångar innan jag lyckats få bort tillräckligt med oanvändbara kort tills ett som jag kan använda kommer. Så oavsett hur jag fyller min kortlek så kommer det inte bli som jag tänkt eller hoppats. Så även om det hela känns unikt så betyder det verkligen inte att det är bra. Det är som sagt alldeles för slumpmässigt.
Däremot är spelet väldigt vackert, designen är smått underbar med massvis av färger. Bakgrunderna är förrenderade medan karaktärerna, fienderna, grejer och en del andra saker inte är det. Inledningsfilmen är riktigt snygg med CGI-grafik, tyvärr är det den enda scenen i spelet som är av sådant slag. Resten är helt i grafikmotorn vilket är lite tråkigt när det är scener som skulle behöva mer djup än att man ser det från samma vinkel som alltid med lite halvdassiga rörelseanimationer som inte ger så mycket. En del världar är rent otroliga att titta på och man kan bli helt mållös av dess design. En del grottor var också sjukt fantasifulla som fick mig att vilja att de verkligen ska stoppa i denna idé och design i andra spel.

img_onload(2,480);

Bakgrundsmusiken, fightmusiken och ljudeffekterna är riktigt bra. Jag gillar speciellt orkesterledmotiven som kommer då och då. Och att man kan njuta av dessa i surround är fint. Tyvärr finns det även nackdelar här. Musiken återanvänds allt för ofta, ibland kan samma musikslinga bli lite väl mycket att lyssna på och när man tror att den är över så kommer den tillbaka. Några gånger blev jag tvungen att stänga av ljudet helt och sätta på en LP-skiva. Under vissa bossfighter var det verkligen nödvändigt att stänga av ljudet då musiken var helt malplacerad. Jag tror att det var rappmusik som kom. Rösterna var också inget att hurra över, lyckligtvis kunde man stänga av dem i spelets meny. Men det betyder inte att de försvinner helt, de finns kvar när man slåss. Kanske inte så jobbig och det var det inte, men när jag använder massa skydd eller helande saker med en karaktär så blev det lite jobbigt att höra:
- IS THAT ALL YOU GOT?
- IS THAT ALL YOU GOT?
- IS THAT ALL YOU GOT?
- IS THAT ALL YOU GOT?
- IS THAT ALL YOU GOT?
Varje gång man skyddade sig mot en fiendes komboattack.’

img_onload(3,480);

Spelet tog mig ca 38 timmar att klara under min första omgång (och troligtvis min enda). Så det är ett rätt så långt spel. Och om man vill klara spelet till 100% så tar det ännu längre tid. Det finns en del sidomoment under spelets gång som att fylla i ett familjeträd åt en gammal man, hitta stjärnbitar till en stjärnkarta, samla djur och självklart så finns det en hel del magnuskort att hitta. Tyvärr var detta inget som fångade mig då jag kände att jag bara ville bli klart med spelet. Men jag försökte åtminstone med familjeträdet och stjärnkartan en stund tills jag såg att jag var nära slutet av spelet. Kände att jag inte hade lust att försöka samla på mig allt som ändå bara skulle få min frustrerad och gråta framför gamefaqs.

img_onload(4,480);

I det stora hela så blev jag inte imponerad. Jag hade svårt att hålla intresset uppe och storyn var helt ointressant. Karaktärerna var inte intressanta de heller. Huvudkaraktärern visste jag aldrig vart han stod, han skulle vara kaxig och inte bry sig om någon annan än sig själv medan han vissa stunder blev känslosam och brydde sig otroligt mycket om allt och alla. En karaktär är en total rip-off på Wakka från Final Fantasy X och du själv, japp! Du hörde rätt. DU är med i spelet. Man ska vara en andefigur för spelaren, en skyddsängel som karaktärerna pratar med och ber om råd. Detta ska försöka få en mer delaktig i spelet men det misslyckas totalt även om jag gillar idéen. Grejen är att de val man får inte betyder ett dugg. Om jag får ett val så spelar det ingen som helst roll vad jag skulle ta då resultatet blir det samma. Och ibland är alternativen jag får helt värdelösa då de betyder samma sak.

-Pull yourself together!
-Snap out of it!

Eller

-Let´s do this!
-YEAH!‘

Det är samma saker! Jag blev sur. De enda valen jag hade var om alla skulle flyga iväg någon annanstans eller om man skulle plocka på sig vissa saker.
Vad jag skulle vilja ha om man var med i spelet är starkare val och vissa scenarios i spelet där man faktiskt hjälper dem. Jag fick ständigt höra att jag gjorde karaktärerna starkare och räddade dem genom att bara vara där. Men jag skulle vilja ha något som gjorde mig delaktig. Vad sägs som att jag skulle rädda dem genom att buttonsmasha min kontroll för att hålla uppe en sköld eller något så de överlever en attack? Något sådant skulle jag vilja ha. Det hade räckt om det bara var en enda gång detta hände i spelet, det skulle ha gjort att jag hade känt mig betydelsefull för dem och inte bara en schizofren röst i deras huvuden som tvingar mig att säga saker jag inte vill.

Inget för familjen.
Inget för lillebror eller lillasyster då det är för komplicerat.
Inget för spelaren som bara vill ha lite kul.
Kul för dem som älskar JRPG:n.

För att klara spelet blev jag tvungen att peppas rätt rejält av introfilmen och se om den gång på gång. Den fick igång en att spela och så är den väldigt bra.